Tvättlapp no. 3

Mina duvvita lakan på strecket är nu blötare än de rimligen ens kan ha varit mitt under tvättcykeln. Jag hängde ut dem i lördags, när uppehåll och ett halvkvädet löfte om sol kom mig att förtrösta på torkvädret, att det var i antågande. På kvällen var sängkläderna dock genomfuktiga än och fick hänga kvar ute. Sen dess har det stadigt regnat. Min förtröstan var naiv. Visserligen tror jag nog att lakanen torkar förr eller senare. Men när det handlar om vittvätt får det inte gå för lång tid. Klädnyporna – som är av trä eftersom de av plast är så fula – missfärgar textilierna när de är våta och lämnar brungrå strimmor som fördärvar hela tvättproceduren. Detta ser ut att bli en av de få gånger då jag tvingas böja mig, ta in det blöta sänglinnet. Och sen sakna den rena doften som luftningen i det fria ger.